Ny dag, nya grepp

Man kan tycka att efter 6 veckor i ett land långt borta så borde jag ha en massa jag vill skriva om, berätta om men nu när jag försöker tänka står det helt still. Kanske kan kalla det för skrivkramp eller bara dåligt minne.
Oavsett sitter jag här i ett litet rum ovanför min skola och äter ris och kimchi, en helt vanlig frukost med andra ord. Pulverkaffe är aldrig riktigt bra men här får man vänja sig vid det, åtminstone tills vidare. En helt vanlig dag med andra ord men ändå en ny början. En början av mitt nya liv som bloggare och som jag villigt kan erkänna känns ganska underligt, men vem vet det kanske blir det största jag gjort. Eller inte.
Endast framtiden kan utvisa hur det kommer att sluta men nu har jag åtminstone tagit mitt första stapplande steg ut i den stora cyberrymden. Allt detta bara för att jag bytt både land och språk en stund.
Men nu får jag ta tag i verkligheten.